GöteborgsJäntan

Då var man bosatt i Göteborg.

Det var en lång bilresa men tillslut lyckades vi ta oss hit ändå, till min och Tonys lägenhet i Mölndal. Jag tror inte riktigt jag har förstått det än, att jag inte ska åka hem igen. Hem... Skellefteå är ju inte mitt hem längre.. Jag är hemma. Det är en mysig lägenhet, andrahands. Inte som jag skulle inreda, det märks att det är en äldre dam som har inrett lägenheten. Men det är mysigt ändå. Lägenheten är ändå bara tillfällig tills vi har fått jobb och så. På måndag och onsdag ska jag på jobbintervju så vi får se hur det går, håll en tumme för mig!

Idag har jag irrat omkring här i Göteborg. Läget är såhär att jag är ensam i helgen. Vi kom hit igår vid 18-tiden och direkt imorse drog Tony iväg för att spela 3 bowlingmatcher så jag tillbringar den första helgen i lägenheten utan honom. Tur att jag hade Anders (Tonys pappa) och Lulle (Anders vän) här ett tag ikväll iallafall. De följde med för att spela golf idag och imorgon. Till saken då..
För det första.. Jag har aldrig tidigare varit i Göteborg. Och för det andra.. Jag har aldrig tidigare varit i Göteborg. Jag är så van vid lilla Ske-å där man hittar överallt och tar sig lätt fram överallt. I morse när jag vaknade steg jag upp i lugn och ro, åt en härlig frukost och hade det allmänt skönt bara. Bestämde mig för att ta på mig gå-skorna och vandra ut i Mölndals centrum för att se mig omkring. Det gick väldigt snabbt. Ungefär vid 12 tyckte jag att jag hade gått omkring runt lägenheten tillräckligt (ville inte gå för långt, skulle vara så typiskt att villa bort sig det första man gör). Men då fick jag den knäppa idéen att jag skulle cykla till IKEA. Jag visste att det låg ca 6 km neråt i landet (8 var det egentligen). Så jag började cykla. Tänkte följa E6an men jag lyckades cykla åt höger och vänster och tillbaka och runt och.. ja, ni fattar. Tillslut kom jag till en väg som inte verkade leda någonstans så jag frågade mig runt lite och tydligen var jag på rätt spår ändå. Jag cyklade uppför den jobbigaste backen någonsin (och jag som trodde att Norrböle-backen var jobbig) och sen nerför en ännu längre backe som jag visste att jag skulle vara tvungen att cykla uppför senare. Jag såg inte till nått IKEA och hade ingen aning var jag var. Anna var en ängel som kollade på eniro åt mig tillslut. På nått konstigt höger så var jag tydligen ca 200 meter från IKEA. Jag lyckades när jag egentligen inte hade någon aning alls var jag var eller åt vilket håll jag skulle. Men nu vet jag till nästa gång. Jag gick igenom IKEA utan att handla någonting (för ovanlighetens skull), tog en sväng in på skopunkten och sen bar det hemåt igen. Synd bara att det hade börjat regna när jag skulle hem. Men jag är ju inte gjord av socker:)

Så idag har jag känt mig väldigt duktig och har fått en massa motion. Då har jag make it up för pizzan.. och hamburgaren.. och pommesen.. och chipsen.. och colan.. osv... igår. Jag vet inte vad det heter på svenska? Aja, ni fattar.

Dags för sängen nu, är trött som en gnu och kommer somna med huvudet på tanjentbordet inom 3 sekunder annars.

Ξ Ett stort tack till min kusin Jennie Rönnskär för den fina bakgrunden och bilden hon gjort åt mig Ξ
Tur att man har folk som kan med bloggar när man själv är helt värdelös på att förstå sig på sånt!

Nattinatti gott folk.